Jag trodde nog att den här bloggen dragit sin sista suck. Efter att den senaste tiden ägnat mig åt att sköta/försumma det som för inte länge sedan var två heltidstjänster på mitt jobb, parallellt läsa en universitetsutbildning på fulltid (okej, inte så mycket att skryta med) och pendla de 38 milen enkel väg mellan de bägge orterna samtidigt som jag lagt en stor del av min energi på att känna mig otillräcklig i min relation till de människor som betyder allra mest för mig, har de mer artikulerade tankarna jag kunnat forma däremellan varit något i stil med “flflflgklgdlkgkdsvvbbderp”.
….vilket kanske inte skiljer sig så mycket från min normala nivå men det är tusan så jobbigt att skriva ner. Hursomhelst kändes det här med bloggande ganska dött ända fram tills jag häromdagen satt och betade av min vanliga lista av internetsidor som jag brukar scanna för att hålla mig à jour med världen och då snubblade över den här artikeln i Mundo Deportivo.
Jäklar vad stort – och nästan lite religiöst på det där “livet-har-en-mening-och-allt-hänger-samman-och-det-finns-någon/något-som-bryr-sig-om-just-dig”-sättet. Här har man lite smått börjat acceptera hur liten och obetydlig man är i det stora hela och så kommer en sådan här artikel som helt verkar bekräfta att världen och universum och allt bara finns till för min (och den här bloggens) skull. För den som inte läser spanska kan jag berätta att artikeln handlar om att tidningen frågat kataloniens fyra största stjärnkockar vilken maträtt de skulle vilja tillägna Zlatan Ibrahimović (bara att någon kommit på den idén visar ju vilket otroligt kultiverat folk de är katalanerna).
Bröderna Roca föreslår “Apelsinkromatism, en efterrätt som är uppbyggd av distinkta element, förbundna av den gemensamma färgen och som vill förmedla energi, vitalitet, smak och uppfriskande element” – precis som Zlatan i Barca. Så långt är det ju trevligt – förutom att det skär lite i hjärtat att jag på grund av sjukdom tvingades avboka en reservation där tidigare i år och inte fick uppleva “Cromatismo Naranja” på plats – men det som gör det hela så sjukt stort och andligt omvälvande är Ferran Adriás förslag: Huevas de Kalix!
Mat och fotboll är ju inte bara namnet på den här bloggen utan, lätt förenklat*, de två områden som jag i brist på bättre alternativ använder som någon form av religionsersatz för att ge livet en mening och en tro på något större och viktigare än mig själv. Att nu den störste profeten (typ) på det ena området nämner en råvara från min egen hemstad i samband med det lag som kommer närmast att symbolisera mina egna trosuppfattningar på det andra området (més que un club- och Unicefgrejen, Iniestas fötter, kapten Carles … det är vackert … kanske inte Laporta och mycket annat but hey, gamla testamentet någon?) måste väl ändå betyda något?
Så innan någon rationell och känslokall människa påpekar det logiska i att Kataloniens kändaste kock nämner den enda svenska maten på menyn i samband med en fråga om den svenska spelaren i det fotbollslag som är utgångspunkten för 70% av allt tidningsinnehåll i den delen av världen beslutar jag mig för att det var ett tecken att jag äntligen borde göra slag i saken och ansöka om ett bord på El Bulli till sommaren. Inte för att jag direkt har råd och chansen är väl lika stor som att vinna på lotto men sådana här tecken från ovan (eller nedan är inte så petig så länge jag får käka på el Bulli) kan man bara inte ignorera. Wish me luck
* Kärleken och kanske något mer viktigt borde kanske ändå komma in där på något sätt men att försöka binda ihop det med hur mycket jag älskar ibéricoskinka (beställde precis en från Joselito till jul, får kanske ta bort den här meningen efter jag provsmakat) och Bergkamps bollmottagningar känns lite tunnt så, visst, som alltid i sådana här sammanhang finns det luckor. Men som livsåskådning, moralisk kompass och hoppingivare sopar det mattan med vilken buddhism, kristendom eller islam som helst. För att inte tala om hegelianer, jungianer, marxister, heroinister, scientologer, ornitologer,trekkies….äh, you get the point. Godnatt.
Etiketter Barca, Ferran Adriá, tecken från Gud, Zlatan
