Jag bloggar ju inte längre. Har tappat intresset för bloggens två grundpelare. Inte mat så mycket men fotbollen. Har undrat varför. Jag har ju en massa intellektuella skäl: kommercialismen, kollektivismen, machokulturen osv men de invändningarna har ju alltid funnits där men jag har ändå älskat sporten för allt det andra som fortfarande finns där (de vackra sagorna, den kulturella betydelsen and all that crap). Så vad har ändrats? Ironiskt nog är det en av dem som gör att jag fortfarande hysep hopp om att rädda relationen till fotbollen som sätter huvudet på spiken.
Skönheten. Varför görs inte vackra fotbollspelare längre? Ta exemplet Messi – fantastisk spelare men inte fan är det särskilt vackert. Cristiano Ronaldo? Skojaru? Xaviesta? Nja. Silva? Inte riktigt.
Faktum är att de enda nu aktiva spelarna som har det där svårdefinierade nonchalant estetiska je ne sais quoi är sådana som börjar närma sig 40-års åldern (eller spelar för Hasse Backe). Inser att jag är något på spåren här men tror att jag måste förkovra mig inom konstvetenskapen för att komma vidare med analysen. Tills vidare hänvisar jag till nedanstående lista för att illustrera vad jag menar:
1. Zinedine Zidane
2. Dennis Bergkamp
3. Franz Beckenbauer
4. Thierry Henry
5. Alessandro Del Piero
6. Eric Cantona
7. Diego Armando Maradona
8. Roberto Baggio
9. Michel Platini
10. Romário
11. Sócrates (hur är det med hans hälsa förresten?)
12. David Ginola
…det handlar alltså inte om vem spm är bäst utan vem som hade dne mest estetiska spelstilen. Listan inkluderar bara spelare jag kunnat se nog mycket av så det är ju möjligt att en Nils Liedholm eller Alfredo DiStefano borde vara med men det är ju det fina med en egen blogg, här räknas bara min åsikt.
